Lovisa Kirkhoff

Har funderat på att blogga i flera dagar nu, vet dock inte vad jag ska skriva.
Det brukar vara så. Egentligen har jag en hel hög med tankar och funderingar
inombords som hade behövt komma ut. Men det går inte riktigt. Det sitter fast.
Och istället fortsätter jag plåga mig själv och mitt huvud genom att fortsätta tänka.
Jag har börjat tänka alldeles för mycket helt enkelt. Att tänka borde vara bra.
men ah. Visserligen finns det en hel del bra grejer som jag tänker på.
Som får det att dra i mig och ge mig viljan att komma upp från gropen jag just
nu förgäves står och stampar i. Och jag vill upp. Jag måste bara finna vägen dit.
Jag vill ha en självklar anledning, och samtidigt vara någons självklara anledning.
Och en anledning till att tro på ordet föralltid. Jag tror jag vill för mycket.

och hej vad självmordbenägen jag fick mig själv att låta nu.
men oroa er inte jag har tänkt stanna ett tag till.


I'm afraid I'm falling farther away
I'm falling farther away
I'm falling farther from where I wanna be