Lovisa Kirkhoff

Det var skolavslutning idag, sommarlovs avslutning. Jag har gått första året
på gymnsiet och klarade det helt okej. Avklarat 8 kurser. Nöjd med 5 betyg.
Nu väntar tvåan, det jobbiga året. Året som kommer göra att hela Shh08 går
 in i väggen, eftersom vår mentor nämnde att de skulle vara dubbelt så
mycket än i ettan ungefär.

Jag har inte bloggat på några dagar. Har inte haft något att skriva. Eller kanske
egentligen. Vet bara inte vad jag ska skriva. Det finns egentligen mycket tankar
och känslor som kunde behövt komma ut. Men i don't know. Livet är tufft just nu.
Så mycket kan jag säga. och jag vet inte riktigt hur jag ska klara mig igenom
detta. Men på något sätt fixar jag det. Även om jag kommer få acceptera något
jag egentligen inte vill. Men man kan inte få allt här i livet.

Dagarna har försvunnit iväg. Eller egentligen inte. De har gått ganska långsamt.
Med för mycket tankar. Vissa stunder har varit bättre än andra, när jag har något
annat att tänka på. Det har blivit en del shopping. Ett försök till att hålla mig över
ytan. Jag vet inte om det gick så värst bra. För stunden tänker jag på något annat.
Sen börjar jag att sjunka igen.

Jag har också försökt rädda liv. ja. Igår fick jag syn på en svart tuss ute på gräs-
mattan och inser snabbt att de är en kattunge. Springer ut med en handduk och
tar med den in, torkar den och håller den mot min hud för att få upp dens värme.
Ögonen hade inte ens öppnats än. Mamma köpte modersmjölk ersättning. Vi
fösökte även se om en kattmamma vi kände till kunde ta sig an den. Men lillen
var för svag för att ta sig fram till maten själv. Vi fick mata den och lite fick den i
sig. Den verkade bli lite piggare ett tag. Snart inser jag att den blir alldeles för
lugn. och han somnar in torr,varm mot mitt hjärta.

Ett tag fick jag ett ljus i mitt liv, någon som hade velat ha all min kärlek.
Det slocknade lika snabbt igen. Den fick iallafall lite mening den sista tiden i livet.

Imorgon tar många studenten, bland annat min kusin Ludvig. Det känns galet.
Så imorgon blir det att fira honom, att koppla av alla tankar och känslor, det vill säga
att lämna hjärta och hjärna hemma. och le och vara trevlig. Jag kommer även vara
grymt avundsjuk, jag vill också. Få möjligheten att fly härifrån.

Nä nu ska jag sluta skriva.